söndag 15 april 2018

Det finns inget helvete mer än här på jorden

Carlton Pearson var en populär pastor i Pingstkyrkan. Han fyllde arenor och kyrkor, folk ville höra honom sjunga, predika och inspirera.

Efter att ha tittat på ett tv-program om eländiga förhållandena för människor som led och dog av folkmordet i Rwanda 1994 och med tanke på hans kyrkans läror om att icke-kristna var dömda till helvetet, trodde Pearson att han hade fått en uppenbarelse från Gud. Han berättade offentligt att han tvivlade på helvetets existens som en plats för evig plåga. Han sa att helvetet är skapat på jorden av mänskligt fördärv och beteende. Igen människa behöver frälsning för Gud finns inom alla redan från början. Det krävs ingen frälsning för att få Gud på sin sida.




Detta skakade om de religiösa ledarna över hela världen. Han förlorade allt: sitt inflytande, sin kyrka, sina vänner och hans ekonomi kraschade. På en väldigt kort tid gick han från att ha varit en av kyrkans mest älskade hjälte till noll, han sågs som en kättare som spred villoläror.

Han fick starta om sitt liv. Numera försöker han hjälpa andra att undersöka och ompröva vad de tror, ​​varför de tror det och hur dessa övertygelser bidrar till eller förminskar kvaliteten i deras liv.

Han tror att alla kan åstadkomma genombrott i sina liv genom att växa, när de inte bara går med flödet och följer auktoriteter utan när de själva reflekterar och tar ställning.

http://www.bishoppearson.com/

Är svenskar likgiltiga och bekväma?

Det svenska folklynnet/Bristen på psykologi av Gustav Sundbärg. (1911)

Sundbärg menar att vi svenskar älskar och intresserar oss för naturen/vetenskapen men inte för människor. Vi är sämst i världen på det och vi är också likgiltiga, vi bryr oss inte. Vi är inte intresserade av att studera och förstå människor. Vi gör en flyktig bedömning av människor, han är trevlig, hon är inte kul... oavsett vad personen är för en människa inombords. Vi gör bedömning efter deras ytliga beteende. 

Han kanske är trevlig (behaglig) för att han är ute efter något, hon kanske är otrevlig (obehaglig) för att någon precis gjort henne illa men vi engagerar oss inte så mycket så att vi nystar reda på orsaker. Vi söker oss till de trevliga och undviker de otrevliga. Vi reflekterar inte utan gör en snabb bedömning, även av oss själva. Vi är livrädda för att förstå oss själva så vi flyr helst bort från de tankarna.

Svenskar söker sällskap för att roa sig, inte för att skapa djupare relationer, vi är kompisar, bekanta men inte så bra vänner. Det blir en underlig stelhet och hårdhet i det dagliga umgänget. Alla människor har något att lära andra oavsett bakgrund och klass.

Om vi i ett samtal med flera försöker att ingående analysera en persons karaktär, en som alla i sällskapet känner, leta fram goda och svaga sidor och söka förklaringar till varför de finns - då blir det tyst. Sedan byter någon samtalsämne. Svensken vill prata om händelser och dricka punsch (alkohol). Dansken däremot vill prata om problemlösning. Dansken funderar och reflekterar för att förstå, det gör inte svensken. 


Sundbärg menar att svensken inte är så bra på att reflektera och analysera, vi vill göra saker istället. Men för den svensk som faktiskt tar sig tid att bli djupsinnig kan de ge ett mycket gott resultat, svenskar är begåvade tänkare som kan komma fram till stora ting och slutsatser.

Eftersom vi inte är bra på psykologi är vi oförberedda på oförskämdheter, om vi hamnar i en ovanlig och oväntad situation – människa mot människa, blir vi förvirrade. Förr gav vi de oförskämda en smäll men idag får vi inte slåss.  

Varför är det så här? 

Sundbärg menar att det beror på lättja. Vi har levt i fred, haft det gott, varit fria och vi har en fin natur - vi är alltså bortskämda. Folk i de länder som haft det svårt blir mer intresserade av det som finns i det inre, inom människan som tankar, känslor, kunskaper, erfarenheter...

Gemytlighet är en ovanlig egenskap hos svenskar. 

Gemytlig, det är väl en fin egenskap. Ska vi försöka bli lite mer gemytliga och mer intresserade av de människor vi möter?




Lyckligare om ni tjänar mindre än 500.000 kr?

En studie på Georgia State University visar att människor som är gifta och tjänar mindre än 60 000 dollar per år (totalt hushållsinkomst) är lyckligare än ogifta som med samma inkomst.

Det är tvärtom om med de som tjänar mer än 60 000 dollar per år, de är inte lyckligare för att de är gifta utan här är de som aldrig varit gifta lyckligast.

Gifta personer var alltså lyckligare och visade upp färre symtom av depression – men det gällde bara om de tjänade under 60 000 dollar om året, cirka 500 000 kronor.

Jag kan tänka mig att för dem som har en lägre årsinkomst är det viktigt att få ekonomin att gå ihop och att samverka kring det men vad händer med oss då vi tjänar mer pengar än vad vi egentligen behöver?

Det för tanken till skriften "Det svenska folklynnet/Bristen på psykologi" av Gustav Sundbärg.

Det får bli ett eget inlägg om det om en stund

lördag 14 april 2018

Makt - ett maskulint berusningsmedel

En maskulin man har maktbegär.

Han får en känsla av tillfredsställelse i kropp och själ av att vara den som bestämmer, kontrollerar, styr, leder, censurerar, publicerar, beslutar och dömer. Han njuter i högsta grad och om hans maktposition hotas kommer han att göra kraftfullt motstånd.

Den som utmanar en man med makt, säger egentligen "Jag tänker ta bort din känsla av berusning." Maktkänslan är just en berusning, en eufori – en drog – och makt kan missbrukas precis som droger kan missbrukas. Maktberoende.

Därför kämpar dessa män envist för att behålla makten, till vilket pris som helst och i filmen "Inte utan min dotter" ser man hur männen stöttar varandra helhjärtat för att makten ska stanna hos dem. De bildar en effektiv pakt.

Om du drabbas av en man med maktbegär bör du, så snart du upptäcker de första varningssignalerna gå din väg. Om du stannar är risken stor att du fastnar i hans drogberoende och blir skadad. Risken finns att du blir psykiskt misshandlad, hjärntvättad, deprimerad, att du mister din självkänsla... Ta dig därifrån.

Maktbegäret finns inte bara i den kulturen utan i hela världen.

Kloka och visa människor får makt, de andra tar makten.

Läs mer här: martinusportal.se

#svenskaakademin



onsdag 11 april 2018

Har vi fria vårdval i Sverige?


"Vem som helst som uppfyller givna krav och regler för vårdgivare kan öppna en mödra- eller barnavårdcentral. Och kvinnor och föräldrar kan välja vilken MVC eller BVC de vill bli inskrivna på eller lista sitt barn på. Det låter ju som ett vårdval, alltså att man kan välja vård.
Men skillnaden mellan de olika mottagningarna är minimal, personerna och lokalerna är olika, men vården är likadan på alla mottagningar. Vården är reglerad genom ekonomi, riktlinjer och program, och alla som arbetar där är legitimerade, vilket innebär att de måste följa det som enligt vetenskapen gäller. Så önskar du en annan vård, medicinskt, eller en annan människosyn, så finns det inte! Så hur fria är kvinnor och föräldrar att välja utifrån sin kultur och livsåskådning?
Lika vård?
Självklart skall kvaliteten vara lika oavsett språk, ras, religion mm. Men ”lika vård”-principen som låter som en bra och broderlig princip har absurt nog istället tagit bort den individuella vårdsynen. Det är som att det personliga har slätats ut och alla skall passa in i en mall, och om man inte gör det så får man sämre vård och möts framförallt med mindre respekt.
Individuell vård är att möta människan där hon står, att förstå hennes liv, människosyn, religion och kultur och att stödja, hjälpa och ge henne vård utifrån det. Istället tenderar vården idag att vilja stoppa in alla i en mall för att kunna ge lika vård.
Individuell vård är att se människan utifrån FN-deklarationen om mänskliga rättigheter, att ”människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap”.
Alternativ medicin
Idag pågår någon form av utrensning av naturmedicin, homeopatisk medicin, och s.k. alternativa terapier. Personer som har god kunskap och erfarenhet av dessa känner sig diskriminerade när de blir ifrågasatta. Och inom barnhälsovården känner sig många föräldrar otrygga och hotade när de ifrågasätter de vanliga rekommendationerna på BVC, speciellt när det gäller kost och vaccinationer.
Hur kan vi idag skapa en integrerad vård, en vård där hela människan finns med och där föräldrar kan känna sig fria att vårda och uppfostra sina barn utifrån sin erfarenhet, kunskap och tro? Det är verkligen en utmaning att öppna upp för andra vägar än enbart den s.k. vetenskapliga. Vetenskap är bra, men vetenskapen har idag blivit ett slagträ som förkastar allt som inte har godkänts av utvalda experter, som är experter inom sitt område men inte nödvändigtvis har helhetssyn. Vetenskapen söker sanningen, men är inte sanningen. Om vetenskapen utgår från en begränsad människosyn och inte ser helheten så blir resultaten därefter. Människan är en fysisk, psykisk, social, kulturell och andlig varelse. Att se människan är att se helheten, och enbart genom att se människan ur alla dessa perspektiv kan vi hjälpa henne läka och bevara hälsan.
Vi lever i ett mångkulturellt och demokratiskt samhälle, vilket innebär att människors tro, erfarenhet, tradition, livssyn och människosyn är olika.
Mångkulturellt innebär att det är olika hur föräldrar uppfostrar och vårdar sina barn och det är t.o.m. en mänsklig rättighet att välja vård. Finns det plats för denna olikhet inom barnhälsovården i dag? Och vad kan vi göra så att alla föräldrar faktiskt kan känna tillit till BVC och känna att de får stöd i sitt föräldraskap?
Anders Axner, Talesperson partiet Enhet
Foto: Guidosaigon"

lördag 31 mars 2018

Massdödande bringar oss olycka

www.kosmiskresenar.se citerar Martinus och menar att massdödandet av djur, som ju är köttätandets förutsättning, är en viktig orsak till våra krig och olyckor.

Detta saboterar våra möjligheter att utvecklas och att uppleva livet.

Men krigen, katastroferna, eländet och olyckorna drabbar oss bara så länge vi har behov för det, för att komma vidare i vår egen humana utveckling.

Allt eftersom vi humaniseras och därmed också får en längtan efter att beskydda och vara till glädje för våra medvarelser, så får vi själva en, efter hand, allt högre grad av beskydd från det högre andliga.

Att undra varför Gud i himlen tillåter krigen, katastroferna, eländet och olyckorna som drabbar oss är alltså ingen idé.

Eftersom vi själva inte förstår hur vi ska bli riktigt humana så kan en Gud i himlen inte hjälpa oss.

Troligen beror det på att Gud finns inom oss, inte uppe i himlen. Om Gud är vår egen ande, inom oss, då är vi själva ansvariga för allt vad som sker.