måndag 31 augusti 2020

Det vi ser som förolämpningar kanske bara är observationer...


Upplysning börjar med acceptans, att vi själva inser hur vi "är". Först då kan vi utvecklas och bli upplysta.

Det vi motsätter oss stannar kvar. Det vi ser på försvinner.

Vi ser det som det verkligen är och det som är, kan alltid förändras. Om vi kämpar emot och inte vill se våra "brister" kommer vi att vara kvar på samma ställe. Så det smartaste är att inte förneka dem utan acceptera och se dem, för att bli av med eländet.

Att förneka något är att återskapa det, för själva akten att förneka, gör att vi är kvar, vi förändrar oss inte. Vi kommer inte vidare. Vi fortsätter framåt med allt gammalt bagage kvar, hängande på ryggen och belastar våra liv.

Om vi accepterar våra "brister" får vi kontroll över dem. Om vi förnekar dem, kan vi inte kontrollera dem – för vi har ju "sagt" att de inte finns där. Det vi förnekar kontrollerar istället OSS!

Det är viktigt att acceptera att vi inte är ofelbara. Om vi inte gör det står vi stilla utan utveckling och förbättring. Livet är som det alltid har varit, med alla ständiga besvärligheter.

Är du egentligen överviktig?
Kan du visa kärlek?
Kan du ge kärlek?
Borde du göra annorlunda?
Visar du hänsyn?
Är du medmänsklig?
Är du snäll?
Visar du respekt?
Sköter du om dig?
Äter du bra?
Dricker du för mycket?
Röker du?
...

Kanske är det dags att acceptera för dig själv och ta fram "dina mörker" i ljuset – vem vet vart det leder?


Källa: Samtal med Gud

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar