söndag 15 april 2018

Är svenskar fortfarande likgiltiga och bekväma?

Det svenska folklynnet/Bristen på psykologi av Gustav Sundbärg. (1911)

Sundbärg menar att vi svenskar älskar och intresserar oss för naturen/vetenskapen men inte för människor. Vi är sämst i världen på det och vi är också likgiltiga, vi bryr oss inte. Vi är inte intresserade av att studera och förstå människor. Vi gör en flyktig bedömning av människor, han är trevlig, hon är inte kul... oavsett vad personen är för en människa inombords. Vi gör bedömning efter deras ytliga beteende. 

Han kanske är trevlig (behaglig) för att han är ute efter något, hon kanske är otrevlig (obehaglig) för att någon precis gjort henne illa men vi engagerar oss inte så mycket så att vi nystar reda på orsaker. Vi söker oss till de trevliga och undviker de otrevliga. Vi reflekterar inte utan gör en snabb bedömning, även av oss själva. Vi är livrädda för att förstå oss själva så vi flyr helst bort från de tankarna.

Svenskar söker sällskap för att roa sig, inte för att skapa djupare relationer, vi är kompisar, bekanta men inte så bra vänner. Det blir en underlig stelhet och hårdhet i det dagliga umgänget. Alla människor har något att lära andra oavsett bakgrund och klass.

Om vi i ett samtal med flera försöker att ingående analysera en persons karaktär, en som alla i sällskapet känner, leta fram goda och svaga sidor och söka förklaringar till varför de finns - då blir det tyst. Sedan byter någon samtalsämne. Svensken vill prata om händelser och dricka punsch (alkohol). Dansken däremot vill prata om problemlösning. Dansken funderar och reflekterar för att förstå, det gör inte svensken. 


Sundbärg menar att svensken inte är så bra på att reflektera och analysera, vi vill göra saker istället. Men för den svensk som faktiskt tar sig tid att bli djupsinnig kan de ge ett mycket gott resultat, svenskar är begåvade tänkare som kan komma fram till stora ting och slutsatser.

Eftersom vi inte är bra på psykologi är vi oförberedda på oförskämdheter, om vi hamnar i en ovanlig och oväntad situation – människa mot människa, blir vi förvirrade. Förr gav vi de oförskämda en smäll men idag får vi inte slåss.  

Varför är det så här? 

Sundbärg menar att det beror på lättja. Vi har levt i fred, haft det gott, varit fria och vi har en fin natur - vi är alltså bortskämda. Folk i de länder som haft det svårt blir mer intresserade av det som finns i det inre, inom människan som tankar, känslor, kunskaper, erfarenheter...

Gemytlighet är en ovanlig egenskap hos svenskar. 

Gemytlig, det är väl en fin egenskap. Ska vi försöka bli lite mer gemytliga och mer intresserade av de människor vi möter?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar