måndag 9 juli 2018

Som vuxen behöver du inte umgås med dina föräldrar om du inte vill

Många har frustrerande och svåra relationer till sina föräldrar. Troligen beror det på att vi inte tar oss rätten att själva forma relationen till föräldern. Kanske är vi kvar i barnrollen och gör som mamma eller pappa säger eller förväntar sig.

Ett vuxet barn är inte skyldigt sina föräldrar något.

Som förälder har mamman/pappan hela barnets uppväxt på sig att skapa en god relation. Lyckas vi inte med det så att barnet inte vill umgås med oss när de är vuxna får vi ta konsekvenserna av det. Vi kunde gjort bättre.

Barn är totalt utelämnade till sina föräldrar, till deras värderingar, nycker, humör och vanor. Som vuxet barn har man däremot ett val. Om du inte har en fin relation till mamma eller pappa, tänk till och gör ett val. Fråga dig själv om din mamma eller pappa är människor du tycker om? Får hon/han dig att må bra?

Om du kommer fram till att du vill umgås med dem, ställ dig nästa fråga.

Hur vill du att umgänget ska se ut? Barn behöver finna sig i det mesta som föräldrarna bestämmer men när barnet blivit vuxet har det lika stor rätt som föräldern att forma relationen. Det är då lika villkor.

Bara för att dina föräldrar utgår från att du ska ställa upp, umgås med dem, låta dem bestämma, eller hälsa på dem så är inte det automatiskt det rätta alternativet. Om de vill dricka vin till maten, men inte du – ta upp det för diskussion. Om de känner sig ensamma – påminn dem om deras eget ansvar.

I nära relationer är det naturligtvis viktigt att hjälpa varandra även om man ibland kanske inte riktigt har lust.

Om relationerna mest ger olust och dåligt samvete är det dags att ta sig en funderare. Djupt rotat inom de flesta av oss är att vi har en invuxen plikt att umgås med våra föräldrar. Att välja bort dem får naturligtvis konsekvenser men många gånger är de lättare att bära än det ständiga plikt- och umgängesoket.

Källa: Metro - Cecilia Svedhem

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar