onsdag 31 oktober 2018

När vi skiljts åt



Här hemma är det tomt, tyst och kallt
Så många gånger vill jag försvinna från allt 
Varför kunde vi inte fått mer lyckliga stunder?
Att få vara med dig kunde varit ett under

Nu är du borta, jag kan inte prata med dig mer
Du kommer aldrig tillbaka hur mycket jag än ber
Alla våra ljuvliga samtal saknar jag nu 
Det finns ingen annan som förstår mig som du


Dina ord får jag inte höra en gång till
Inte heller din röst – men jag vill
Jag vill minnas mer av våra fina minnen 
Komma ihåg dem med alla mina sinnen

Så var det orden som aldrig vi aldrig sa
Att inget säga gav för lite att ge och att ta
Allt vi höll inne i våra sargade hjärtan
Allt för att slippa den hotande smärtan

Du behövde ingen hjälp, du låtsades som ingenting
Men vi visste båda att det var någonting
Något var fel där inuti ditt hjärta
Där skymtade ibland en så ledsam smärta

Kanske har du en bättre tillvaro nu någonstans
Kanske får du där också en andra chans
Och en möjlighet att landa och kanske bli vis
Så att du en gång får frid och ett paradis.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar