lördag 26 januari 2019

Den populära ytligheten

Idag är det väldigt populärt med ytlighet, yta är viktigt, yta belönas och yta uppskattas. Den som inte vill vara ytlig riskerar att anses som svag och udda.

De som alltid ägnar sig åt ytlighet glömmer bort hur det är att vara sitt verkliga jag, att vara i kontakt med sin själs djup blir till slut konstigt, onormalt, ofta skrämmande och obehagligt. Det mest naturliga och självklara hos oss blir vi är rädda för och vi pratar helst med de ytliga och tar avstånd från dem som inte är ytliga.

Vi förväntas att hålla oss ytliga, att berätta att vi inte mår bra får för det mesta folk att skruva på sig och ofta låtsas som de inte hör.

De flesta undviker djupa samtal, tänk om han/hon säger något som är jobbigt att hantera, att jag inte ska veta vad jag ska svara. Tänk om jag själv måste blotta mig och mina tankar och känslor. Vi har alla känslor, vi är alla mjuka, sköra och känsliga där under ytan.

Men vad vi missar är det intressanta som döljer sig inom en människa, det ytliga är egentligen ointressant men naturligtvis ofarligt.

Om vi ständigt håller oss till det ytliga, småprat, skvaller, snack om ingenting utvecklar vi oss inte och vi lär oss inget och vi lär inget ut. Att lära är det viktigaste i livet och då pratar vi inte om namn, platser, årtal, egoistiskt snack utan om våra tankar, våra kunskaper om livet och våra känslor.

Våra djup behöver utforskas och undersökas av oss själva för att lära känna oss själva och vi behöver dela med oss så att andra ska kunna lära känna oss och förstå oss. Genom riktiga samtal kan vi spegla oss i varandra och också utveckla våra personligheter. Om vi bara håller oss till den populära ytligheten uteblir utbytet.

Genom att hålla oss till ytlighet förblir våra kontakter ytliga. Vi skapar inte den rätta gemenskapen, samhörigheten, sympatin och kärleken.

I djupet finns tryggheten och våra olikheter blir till likheter, vi skapar vänskapsband.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar