Vågar du visa din själ?

Ytlighetens dilemma

  

Väljer du att gömma din själ

bakom ytlighetens tunna slöja?

Ja, visst, det är det bästa för mig.

Jag är som de flesta - är helt okej.

Du hälsar med frasen: Allt väl?

Den passar perfekt för en som du.

Varför lägga sig i och riskera,

att få svårigheter att hantera?

Tänk om hon berättar nå’t tråkigt

att hon är ledsen eller arg.

Känslor och insyn i andra - Oh nej

Jag väljer ”Allt väl?” Okej?

Men innerst inne längtar vi alla

efter möten som faktiskt berör,

att riktigt mötas – Hej! Hur är det med dig?

Jag ser dig och du ser mig.

När vi verkligen möts

Kan vi väcka vår känsla, vår kärlek.

Vi ser. Vi hör. Vi känner med varann.

Vi lär oss och Själen hittar fram.

Minnen - en dikt

Minnen

Glada minnen – livets guldkant
Lätta för oss att leta fram
vi njuter av dem gång på gång
något roligt
något fint
någon som gav,
en oväntad gåva med kärlekens sång
Vi behöver inget göra -
Vi mår bra

Sorgliga minnen – livets utmaning
Dyker upp utan förvarning
De bor därinne - ger oss vemod
Gamla sår,
besvikelser,
ledsamheter.
Minnena fastnar i celler efter cell
Vi stänger dem inne -
Vi blir sjuka


















Minnen av rädslor – kan ge oss mod
De stannar gärna länge, vi får ha tålamod
Instängda i kroppens borg
Någon var elak
Någon tänkte sig inte för
kanske var vi oförsiktiga
Att befria sina rädslor kan ta tid
Väl i mål –
Vi blir kloka

Minnen av skam gör ont inombords
Vi borde gjort bättre ifrån oss
I någons ögon skymtas vårt dåd
Vi gjorde så gott vi kunde
Vi förstod inte bättre just då
När vi lärt oss kan vi läka
och ge upprättelse –
Båda blir fria.

Vättern - vår sjö

Vättern, du underbara sjö

som en vacker och ljuvlig ung mö

med vatten så klart

men som snabbt kan ta fart

Ofta är du stilla

men snabbt kan du förvilla

vart kom vinden ifrån?

plötsligt hörs ett ihärdigt dån

vågorna rullar in mot land

kraftfullt mot en fräsande strand

härligt, du vet vad du vill

även en ungmö kan ilskna till

Du är ett vatten som få

stjärnorna gnistrar i böljorna blå

solen strålar i vågornas toppar

som ett stjärnfall i vattnet hoppar

Du ger oss trygghet, du ger oss hopp

Du ger oss svalka i sommarens dopp

Du gör oss lyckligare och glada

Tack! En ynnest att i dig få bada.

Släpp känslorna loss - det är dags

Ilskan inom mig har suttit fast som i en bur

Den gömmer sig säkert bakom rädslans höga mur

År av instängdhet gör det svårt för den att hitta ut

Nu ska muren rivas men hur kan jag göra debut?

Det kalla lugnet som varit min trygga fasad

ska ge vika för kraften i känslor – ledsen som glad

Att kunna känna glädje – hur ska jag göra?

Så ovant, så stort – min själ, mitt hjärta, starka men sköra.

Lättast är att våga känna min sorg och

att känna rädsla, ledsamhet och skam här i min borg

men att känna stolthet och nyfikenhet utan skam

hur ska jag vänja mig att känna, att släppa fram?

Jag får ta ett steg i taget, ta det försiktigt

Känna på nyhetens behag, känna på riktigt 

Smaka på den ena känslan och sedan en till

Jag ska inte vara avstängd längre jag ska bli fri, jag vill.

Idag har jag skrattat, gott och hjärtligt

Jag har satt gränser och sagt nej, det gick smärtfritt

På köpet kom stoltheten i ett slag

och respekten för mig själv, allt på samma dag.

Vådan av att jobba med sig själv

Klokheten och visheten
kan vi nå när vi fallit hårt, riktigt hårt
när vi lidit djupt inne i själen
då öppnas dörren till möjligheternas värld

Om vi väljer att gå igenom dörren
och där reflektera över oss själva,
över vårt sätt att vara och agera

når vi möjligheter vi inte trodde fanns

Vi hittar också alla våra känslor
vi lär känna dem och vi vågar släppa fram dem
då börjar vi leva, verkligen leva
känslorna blir vår kompass på vägen

De som inte öppnar dörren till möjligheterna
satsar på ytligheten med umgänge och tomt prat
samlar på kompisar, upplevelser och saker,
- en falsk trygghet framför rädslans rum

Med visheten kommer också tryggheten
den inre tryggheten - säker och stabil.
Med klokheten kommer dock ensamheten
eftersom ytlighet inte lockar längre

Den vise längtar efter djup vänskap
ytliga kontakter har inte mycket att ge
Den vise vill bli visare, vill utvecklas mer
Den vise ser mer, förstår mer, känner mer

och får lära sig leva med ensamheten.

Från kaos i huvudet till frid

Mina tankar vilar inte

de far – ibland i en rasande fart,

ibland i en lugnare takt.

Jag tänker inte på kaoset inom mig förrän

jag stannar upp ett slag och tar ett andetag,

Jag hejdar mig och låter blicken stilla sig,

Jag slutar gno, hjärtat får ro.

Plötsligt blir jag fri,

jag känner frid.

Men snart tar funderingar fart igen.

Det måste jag göra, det måste jag slutföra.

Men jag glömde ju, hur ska jag göra nu?

Jag tänker inte på kaoset inom mig förrän

jag stannar upp ett slag och tar ett andetag,

Jag hejdar mig och låter blicken stilla sig,

Jag slutar gno, hjärtat får ro.

Plötsligt blir jag fri,

jag känner frid.

Jag hann inte klart idag,

kanske ska jag börja tidigt i morgon

så jag hinner med, så jag hinner ikapp.

Jag tänker inte på kaoset inom mig förrän

jag stannar upp ett slag och tar ett andetag,

Jag hejdar mig och låter blicken stilla sig,

Jag slutar gno, hjärtat får ro.

Jag blir fri, jag känner frid.

Så lätt det är,
så nära friden finns,
så snabbt det går
om man bara vill.

Makt i en relation

Vi gick på promenad men något var väldigt fel
jag var fyrtio men kände mig som fyra.
Du höll min hand i din men min hand var alldeles stel,
hur kunde jag låta det ske "Låt bli att styra".

I början kom smällarna en efter en, helt oväntat

jag tänkte ofta: Hur kan någon behandla mig så?
hur kan jag vänja mig vid att få inpräntat
"Jag ser dig och allt som du ger dig på"?

Kom ihåg, sa du, jag vinner alltid.
Det är lika bra du gör som jag sagt,
för du ska inte tro du vinner någon strid
Trilskas du, så tänk du på att vara på din vakt.

Håller du dig inte i skinnet
kommer det att göra svida
men jag har inget ont i sinnet
jag vill inte alls se dig lida.

Så, vi glömmer det här nu.
Så, var glad att jag är här.
Du behöver mig det vet du.
Sluta sura och visa att du har mig kär.

Vi har fått det för bra

När farmor som barn fick mat

var det inga dignande fat.

Trots potatis och sillspad varje dag

var hon ändå snäll och glad.

På helgen serverades även sill

och bröd med smör därtill.

När Jag som barn fick mat

åt jag knappt alls, trots tjat.

Jag gillade inte potatis och kött

men till efterrätt gärna nå´t sött.

Och sedan – då var det fest –

lyxen av en halv läsk.

Idag äts mängder av mat.

Stora köttbitar serveras på fat.

Stora bakverk och liter av läsk

som bygger kroppen full av fläsk.

Frosseriet har inga gränser.

Resultatet är – Eländiga konsekvenser!

Photo by FBellon. Used under Creative Commons Licenc

När glädjen kommer

När glädjen smeker kinden
försvinner oron på en gång.
Snabbare är vinden,
på en sekund är vi igång

Leendet smittar av sig.
skrattet letar sig fram,
lättnaden kommer till dig,
from som ett lamm

Friheten har släppts loss,
sorgen och oron förlorat,
släppt sitt grepp utan att slåss,
det har bara glädjen förstorat.

Att inte hitta lycka,
där bakom eländesmuren,
är som att gå med krycka
med livets glädje avskuren.

Den dagen lyckan ler mot dig,
njut och håll den nära.
Känslan är flyktig, så säg inte nej
Fånga och dela den,
med nära och kära.

Trasslig kärlek

Jag mötte dig

mina ögon hittade dina

något hände

vi fångades för evigt

i varandras nät.

Du var klok och stark,

inte alls som jag

med självkänsla instängd

bakom alla sår,

trasig utan att jag visste.

Nu började jag leva 

jag var någon, någon såg mig.

Men att börja leva är svårt.

Så mycket var nytt 

och skulle läras om.

Två vilsna som träffas

går lätt fel väg.

Vi drog åt olika håll

Ibland ville jag, ibland ville du,

decennium efter decennium.

Men klokheten och styrkan 

jag beundrade dig för

var en illusion, en villfarelse.

Ju klokare och helare jag blev

desto mer förstod jag.

Jag är starkare än du.

Du är trasigare än jag.

#metoo

Priset du betalar

Jag tänker på dig

Vart tog du vägen?

Varför är du rädd och

vad är du rädd för?

Du älskade att prata,

nu är du tyst.

Du charmade alla,

nu backar du undan.

Du älskade utmaningar,

nu är du trött.

Möjligheter du såg

är nu svårigheter.

Varför försvann allt det fina?

Du var ju så härlig.

Var de gamla såren för svåra att se?

Var de för djupa att läka?

Tryggheten – tvångströjan du bär –
hindrar varje förändring.

Den stöter bort det du behöver och

den hindrar andra att komma nära.

Vilket pris betalar du för tryggheten?

Är det djup glädje och skratt?

Är det kärlek och värme?

Är det närhet och gemenskap?

Förändring i livet är viktigt.

Förändring ger lycka och kraft.

Förändring är alltid positiv,

hur jobbig den än verkar vara.

Må du få mod att våga ge och ta emot kärlek.

Må du få hjälp att öppna dig och visa vem du är.

Må du få hjälp att skapa tillit till dina nära.
Må du bli trygg i förändring.

Att möta sig själv som barn

Möte mellan jagen – barnets och kvinnans

Idag möttes vi äntligen

jag hade längtat så

att få sitta hos dig,

att få en kram,

att få känna mig nära.

Jag ville känna trygghet,

ville känna värmen,

från ditt mjuka bröst.

Jag hörde ett hjärta slå

i takt med mitt.

Jag satt i ditt knä och

njöt av all kärlek du gav

men så insåg jag

att Du njöt

lika mycket som jag.

Du ville också känna trygghet,

och känna värmen ifrån mig,

Du njöt av min kärlek
precis som jag njöt av din.

Glöm inte att vara lekfull, sa jag.

Glöm inte att skratta och ha kul

och älska, så ofta du kan

för alla vill ha din kärlek – alla.

Vi satt där länge, nära

tills mörkret föll utanför.

Nu ska vi aldrig skiljas åt mer

för du och jag är vi

och vi behöver varandra - alltid.

Sjukdomars budskap

Mitt liv fyllt av sjukdomar, vad ville de säga mig?

Tretton år och astma

Jag tog på mig för mycket, gick över mina gränser

Jag vägrade låta något hindra mig

Jag inbillade mig att jag kunde klara allt

och då skulle alla älska mig.

Trettionio år och gallsten

Jag tänkte på ett sätt men gjorde något annat

Jag följde inte det själen viskade

Jag tänkte istället för kände,

jag kunde inte känna inåt.

Epilepsi – var jag för självkritisk?

Jag straffade mig själv hårt.

Jag tyckte inte om mig själv.

Glutenallergin kom 

för att jag var arg 

på någon eller några som

jag ville ha bekräftelse och kärlek av.

 Att bli sjuk var ett sätt att få uppmärksamhet.

Jag undrade över varför andra attackerade mig.

Ilska och rädsla var ständiga följeslagare.

Jag borde sett på andra med kärlek och accepterat dem.

Ledgångsreumatism – 

Ytterligare ett tecken på att jag var självkritisk.

Jag ville hämnas när jag inte fick vad jag behövde.

Jag letade och letade men

hittade inte vad jag tyckte om 

och jag vill inte be om hjälp.

Diabetes – jag vågade inte släppa taget och kontrollen,

jag vågade inte se godheten omkring mig.

Bensåren var ett tecken på en rädsla 

som hindrade mig att gå framåt.

Blodproppen i ögat kom av 

att det var svårt att se vad som hände.

Jag var rädd att se, verkligen se, vem jag var 

och rädd att se effekten av mina ageranden.

Blodförgiftningen visade 

att jag var fixerad vid något som förgiftade mig.

Jag skulle försökt förlåta.

Min böld i axeln tipsade mig om 

att tillåta mig att vara flexibel,

att ta inte på mig så mycket 

och att jag var orolig för nya situationer.

Min stora, svullna mage 

skvallrade om att jag höll tillbaka 

och skyddade mig själv känslomässigt

jag bar på en oro och en rädsla.

Trots allt detta kämpade jag i åttiofyra år

Nu är jag en fri själ – fri från alla plågor.

Jag hoppas Gud nu lär mig det jag inte klarade av att lära mig själv
så att jag i nästa liv får leva ett friskt liv utan sjukdomar:

Att våga känna och bejaka mina känslor

Att inte vara rädd och orolig

Att ha tillit och att vara trygg

Att lyssna inåt på min själ

Att våga visa kärlek

Att våga känna kärlek

Att acceptera andra som de är

Att be om hjälp när jag går fel

Att inte hämnas

Att lita på att kärlek kommer av kärlek inte av att klara allt

Att inte vara arg på mig själv och på andra

Att våga gå nya vägar

Att förstå att människor är goda

Att våga se.
Att våga se vem jag är

Att reflektera

Att inte tillåta att något förgiftar mig utan istället förlåta.

Till de som är utanför

Foto: Tom Mrazek

Du ligger på soffan, vill somna en stund 

och hoppas det är mörkt när du vaknar

när en timme har gått har du inte sovit en blund.

Tystnaden skär, det är någon du saknar.

Du får inte va' med, hur gärna du än vill

skälen har du hört i alla tider.

Orden, river upp gamla sår som du täpper till,

gör att din sorg och din ensamhet svider

Varför ska ensamma och ledsna inget säga?

Varför ska de inte visa sin sorg och smärta?

Att tvingas låtsas, att ständigt väja,

svider svårt i själ och hjärta

"Festen blir ändå inte särskilt kul för dig"

"Tradition du vet som ej kan brytas"

"Du får stanna här utanför så ingen ser dig"

"Gänget är tajt, ingen kan bytas" 

Du gör än en gång försök en tråkig lördag 

"Kan vi ses? Prata över en kopp te". 

Visst men inte idag, myskväll du vet, han och jag 

men vi kan kanske ses på söndag vid tre? 

Du kan inte förstå varför du jämt glöms bort.

"Du fick en inbjudan! Det vet väl jag".

"Missade vi dig? Nej, det kan vi inte ha gjort.

Nästa träff ska jag kolla, det gör jag."

Nu är det mörkt på gator och torg.

Dags att gå ut i svarta kappan och hatten.

Ingen känner igen dig i din sorg,

bara grannens katt i natten.

Vårt hjärta - varmt eller kallt

Vad formar ett varmt hjärta?

Är det något vi bara har

eller kräver det massor av smärta.
En del har det från födseln

en del vet inte att det varma hjärtat finns

andra får det genom lidande.

Vad formar ett ensamt hjärta?

Är det den ofrivilliga ensamheten

att vara utanför och känna smärta

över att inte ingå i gemenskapen

att stängas ute och glömmas bort

att se andras gemenskap som svider.

Vad formar ett sorgset hjärta?

Den svåra förlusten av någon vi har kär

Förluster som drabbar oss

olycklig kärlek, skilsmässa och död

En del sörjer förlusten av de levande

andra sörjer förlusten av de döda.

Vad formar ett hårt hjärta?

Är det brist på kärlek som gjort det kallt

Kylan ett effektivt sätt att få skydd

vi slipper bli sorgsna och besvikna

vi slipper bli sårade

men lever vi verkligen då.

Ett försök till Vårens morgondikt

Morgonljuset växer för varje dag

solen lyser på mig i sängen

den skvallrar om att våren är här,

men känslorna växlar mellan

njutning av dagar som kommer

och sorgen som inte vill släppa,

trots att våren kommer i alla sin glans

saknar jag dig som finns någonstans.

Tusentals gånger har jag frågat de högsta

varför finns det ingen till mig

någon som jag kommer att älska

och som kommer att älska just mig.

Jag vet vi är många i ensamhetens näste.

Men visst,  ensamheten är viktig för mig

men jag vill ändå njuta av gemenskap,

skratt och glädje – tillsammans med dig.

Med en suck går jag upp

lagar min frukost med frukt och grönt

ser ut genom fönstret som det är hög tid att putsa.

Ljuset är så stort och intensivt

En härligt kontrast mot vinters mörker

Solstrålarna pyntar Vätterns vågor med lysande stjärnor

Söndag – vad göra? Det får bli bakning idag

Bullar med mandel – till mig – för att jag är jag.