Kan det vara så att varje natt far vår själ iväg
till sin dimension och möter andra själar, typ
"utanför-kroppen-upplevelse". Vid ett visst klockslag varje natt
kommer själen tillbaka och du vaknar av förändringen.
Här är ett utdrag från popularhistoria.se
Publicerad
Emanuel Swedenborg (1688–1772
..."Från och med denna händelse i London var Swedenborgs
tänkande helt inriktat mot den andliga världen och bibelordet. Under
nattsömnen, men även under slumrande tillstånd mitt på dagen, kunde han resa
iväg i sina drömmar till andarnas och änglarnas värld. När han vaknade upp tog
han en kopp kaffe med mycket socker, åt en semla med mjölk och nedtecknade
sedan i sin Andliga dagbok (1747–65) allt det han hade sett
och hört i andevärlden.
Andevärlden är en sorts uppsamlingsplats för döda människors
själar, varifrån de sedan efter en tid reser vidare mot antingen himlen eller
helvetet. Men himlen och helvetet är inga platser, enligt Swedenborg, utan
andliga tillstånd. Det är inte Guds straff eller belöning. Istället söker sig
själarna med fri vilja dit de känner sig hemma.
Swedenborg förde noggranna anteckningar om livet där,
intervjuade dess invånare och invecklade sig i svåra teologiska diskussioner
med döda filosofer, afrikaner, indier, marsianer, venusbor och rymdvarelser
från andra solsystem. Ofta brukade han debattera förhållandet mellan kropp och själ
med filosoferna Aristoteles, Descartes och Leibniz. Ja, även Polhem och Karl
XII återsåg han, men denna gång i helvetet. Han samtalade också med profeten
Muhammed ett par gånger. Muhammedanerna var väl rätt skapliga människor, menade
Swedenborg. De trodde ju på en Gud. Värre var det med dem som förfäktade
treenighetsläran. De trodde på tre! Dessa berättelser må vara fantasifulla, men
hela tiden handlar de om inre själstillstånd och de vill förmedla ett andligt
budskap"......