Visar inlägg med etikett Tankeväckare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tankeväckare. Visa alla inlägg

måndag 24 september 2018

Att få människor runt omkring oss att må bra

Jag såg ett tv-program en gång, ett av dem där de gör om hem. Ett par skulle flytta in, kvinnan hade en liten son och reportern frågade dem alla vad de ville i deras nya "familj"

Sonen sa: Jag vill att vi skall ha roligt, skratta och vara snälla mot varandra
Kvinnan sa: Jag vill att vi visar varandra kärlek i små saker, ger små överraskningar
Mannen sa: Jag vill att vi är artiga mot varandra, att vi behandlar varandra som vi behandlar våra bekanta och vänner.

Att vara artiga mot varandra, så bra! Det tycker jag var en riktigt bra tanke. Ofta tappar vi det när åren går. Om vi vill friska upp minnet kan en etikettbok vara att rekommendera, där finns allt som har med artighet att göra.

Etikett handlar egentligen om vanligt sunt förnuft, ett sätt att vara, så att de omkring oss mår bra och trivs. Etikettregler beskriver hur umgänge bör vara människor emellan. 

Etikett handlar om takt. Ett begrepp för visande av omdöme och hänsyn i sociala relationer. Takt innebär att vi inte gör intrång på andra människors heder eller personliga integritet. 

Det är en viktig del av social kompetens.




söndag 9 september 2018

Bitterhet som bitit sig fast

De flesta av oss inser inte själva att vi fastnat i bitterhet.

Det känns som bitterheten har ökat i samhället, troligen beror det på all frustration som ligger och pyr hos många. Missnöje med livet, tråkigheter i barndomen som vi inte hanterat, besvikelser och sorger som försvårar för oss att bli fria, trygga och kloka.

Om du inte kan låta bli att grubbla över sådant som inte blivit som de velat? Tankarna om det vill inte släppa taget. Då har du nog fastnat i bitterhet.

Du kanske upplever att du inte respekteras och uppskattas tillräckligt. Kanske på jobbet eller inom familjen eller så har du blivit drabbad av något eländigt och kan inte sluta fråga dig ”varför drabbade det just mig?"

Att erkänna att man är bitter kan vara svårt för det innebär att man känner sig misslyckad, vi kunde inte hantera det på ett bra sätt. Bitterhet är inte ovanligt utan snarare vanligt. 

Att tillåta sig att vara bitter kostar en hel del, priset är högt. Alla tankar kring upplevda oförrätter, inbillade eller inte tar massor av energi.

Om vi fastnat i bitterheten är det svårt att vända och bli fria från eländet. Bitterheten ligger som ett ok över både njutning och glädje. Inte nog med det bitterheten sprider sig och infekterar allt fler områden i livet. Att vara negativ blir det vanligaste sättet att leva.

Folk runt omkring en tröttnar mer och mer på ditt klagande, visst har du det jobbigt men de tänker - Gör något åt det! Det är just vad det handlar om, ingen annan kommer att kunna ta bort din bitterhet, det kan bara du själv göra. Gör du inget är risken stor att relationer tar slut på ett eller annat sätt och att bitterheten fördjupas än mer.

Det är viktigt att reflektera, är jag bitter? Varför är jag bitter? Vad kan jag göra för att slippa den?

Ofta handlar det om att andra börjat sätta gränser, det vi tycker vi har rätt till får vi inte längre rätt till, det tas ifrån oss. Vi känner oss som ett offer och det är bara är andras fel. Livet är svårt ibland, så är det för alla. Vi kan inte styra andra människor, vi kan inte tvinga andra att göra som just vi vill, alla har rätt att sätta sina gränser och gå sina egna vägar. Vi är alla olika, vi har alla fel och brister och alla bör respekteras för dem där är. Ingen är bättre än någon annan. Ingen har rätt att ha makt över någon annan.

Så om du är bitter – öva redan idag på att sluta älta, avbryt tankarna och tänk något positivt i saken istället. Tankar skrider sig, tanke-energier kan färdas hur långt som helst. Tänker du illa om någon kommer denne att tycka illa om dig och tvärtom, tänker du gott om någon kommer denna att tycka om dig.

torsdag 19 juli 2018

Personer som pratar och pratar och pratar… om sig själva

Först tycker vi att de verkar vara de vänligaste personerna i världen. Han/hon är social, bra på att samtala och trevlig men efter ett tag känner du att personen ifråga blir till något av en börda: de pratar för mycket – och nästan alltid om sig själva och de tar över när du börjar berätta något. De tycker de kan tala om alla ämnen, även om de inte vet något om dem – och det är hart när omöjligt att få dem att hålla tyst.

Efter pratet känner du att du har ödslat bort din tid. För det var ingen konversation, utan lång monolog där du inte hade en chans att komma in. När detta har hänt för många gånger försöker du undvika personen i fråga för att slippa fastna i hans/hennes monolog.

Dessa personer har ingen tydlig gräns mellan sig själva och omgivningen. Deras narcissistiska personlighet hindrar dem från att inse att de inte är världens centrum. Det är därför de tror att det är normalt att varje konversation kretsar kring dem.


Det förstår inte att deras pratande kan tråka ut andra. De upplever sig många gånger som mycket  sociala, de berättar att de pratat med än den ena än den andra, pratat ja, men inte konverserat. Om någon skulle berätta för dem, kommer de att anta att problemet ligger hos den andra personen.

De har ett överdrivet behov av att uppmärksamheten ska vara riktad på dem och det kommer från undermedvetna osäkerheter. De mår bättre och värderar sig själva högre om de får andra att lyssna på dem. De förstår sig inte på andra människor och deras behov.

Trots att de alltid pratar, är oftast det de säger inte intressant.

Genom att prata behöver de inte lyssna efter inåt, de slipper se sin inre osäkerhet. Genom att prata slipper de se sin inre osäkerhet, de lurar sig själva genom att kunna prata om allt, vara allmänbildade, pålästa etc.

Ofta känner sig lyssnaren förpliktigad att stanna kvar och lyssna på dem, berömma dem eller känna sympati för dem men det är viktigt att sätta stopp för utnyttjandet.

Vad kan man göra? Du kan vid någon punkt, och på ett vänligt sätt, uttrycka hur positiv en konversation kan vara när det finns en chans att tala såväl som lyssna. För att detta ska hjälpa krävs att pratkvarnen kan ta till sig orden.

Hur som helst är det viktigt att sätta gränser. Om du känner att det påverkar dig negativt är det bäst att du avlägsnar dig.

Källa utforskasinnet.se
Lyssna på Allvarligt talat om just detta här
Konversera och samtala enligt vett och etikett

måndag 9 juli 2018

Som vuxen behöver du inte umgås med dina föräldrar om du inte vill

Många har frustrerande och svåra relationer till sina föräldrar. Troligen beror det på att vi inte tar oss rätten att själva forma relationen till föräldern. Kanske är vi kvar i barnrollen och gör som mamma eller pappa säger eller förväntar sig.

Ett vuxet barn är inte skyldigt sina föräldrar något.

Som förälder har mamman/pappan hela barnets uppväxt på sig att skapa en god relation. Lyckas vi inte med det så att barnet inte vill umgås med oss när de är vuxna får vi ta konsekvenserna av det. Vi kunde gjort bättre.

Barn är totalt utelämnade till sina föräldrar, till deras värderingar, nycker, humör och vanor. Som vuxet barn har man däremot ett val. Om du inte har en fin relation till mamma eller pappa, tänk till och gör ett val. Fråga dig själv om din mamma eller pappa är människor du tycker om? Får hon/han dig att må bra?

Om du kommer fram till att du vill umgås med dem, ställ dig nästa fråga.

Hur vill du att umgänget ska se ut? Barn behöver finna sig i det mesta som föräldrarna bestämmer men när barnet blivit vuxet har det lika stor rätt som föräldern att forma relationen. Det är då lika villkor.

Bara för att dina föräldrar utgår från att du ska ställa upp, umgås med dem, låta dem bestämma, eller hälsa på dem så är inte det automatiskt det rätta alternativet. Om de vill dricka vin till maten, men inte du – ta upp det för diskussion. Om de känner sig ensamma – påminn dem om deras eget ansvar.

I nära relationer är det naturligtvis viktigt att hjälpa varandra även om man ibland kanske inte riktigt har lust.

Om relationerna mest ger olust och dåligt samvete är det dags att ta sig en funderare. Djupt rotat inom de flesta av oss är att vi har en invuxen plikt att umgås med våra föräldrar. Att välja bort dem får naturligtvis konsekvenser men många gånger är de lättare att bära än det ständiga plikt- och umgängesoket.

Källa: Metro - Cecilia Svedhem

lördag 2 juni 2018

Undvika "trasiga" människor

Många säger att man ska lämna de personer som är negativa och tar kraft bakom sig och välja att ha människor runt omkring sig som är trygga och vänliga. Det är kloka ord. Varje gång som jag stöter på "trasiga" människor blir priset ofta högt antingen känslomässigt för mig eller att det blir onödigt merjobb, kanske med medling eller för att lugna.

Vad är då en "trasig" människa?

Den vanligaste orsaken tror jag är att dessa inte fått tillräckligt med kärlek, värme, respekt och omtanke som barn, eller så kanske de har blivit sårade senare i livet. De har sedan valt att inte reparera sig. Kanske försöker de inte laga sig för att de inte förstår att de är trasiga och behöver lagas. Jag började laga mig själv för ungefär femton år sedan och reparationsarbetet pågår fortfarande.

Trasiga människor som man har relationer med, i jobbet eller privat, gör ofta livet besvärligt. De kan svara an helt oväntat på detaljer som en otrasig (trygg) människa inte ens skulle lägga märke till. Ett ord, en gest, ett agerande kan sätta igång floder av attacker, hot, anklagelser eller de mildare formerna försvar och bortförklaringar. Helt plötsligt är det "krig".

Efter de senaste veckorna har jag insett vikten av att inte förlita mig på att det går att samarbeta eller att ha en nära relation med en trasig människa. Förr eller senare ställer de till trubbel med oväntade och ibland oförskämda attacker eller försvar. Risken är överhängande att jag eller andra på något sätt kommer i kläm.

Det är skönt när livet lär en så mycket, jag lär mig varje dag.

Är du själv trasig? Varför inte börja vägen till trygghet, den är lång, svår och krokig men det är skönt att komma framåt och känna när hjärtat börjar reparera sig och lyckokänslan spirar där istället.

tisdag 22 maj 2018

Detta kan vara bra att veta om högkänsliga personer

15-20 % av befolkningen är Högkänsliga

Lite om oss som kan göra det lättare att förstå oss.

Vi är inte alltid introverta

Blyghet och introversion är inte alltid samma sak som sensibel. Faktiskt är 30 % av oss extroverta.

Vi märker subtila skillnader i tonfall

Vi är bra på att se detaljer. Det gäller även detaljer när vi möter andra, blickar som flackar, mungipor som dras ned eller att läsa mellan raderna i epost och SMS. Vi påverkas mer av andra människors sinnesstämning än andra. Vi är intuitiva, kreativa, observanta och kapabla att uppfatta andra personers känslor vilket gör oss mer reaktiva.

Vi njuter av ensamhet och föredrar att ägna oss åt aktiviteter ensamma, där vi kan uppskatta världen i sin autentiska äkthet.

Vi har vår egen rytm och passar inte riktigt in i den accelererade materialismen i samhället, vi känner oss inte riktigt hemma där.

Vi lyssnar gärna om du behöver prata ut

Vi är empatiska och därför bra att ha om du behöver någon att tala med. När du känner smärta eller glädje smittar det av sig på oss och vi vill inget hellre än att få dig att må bra igen. Många av oss har yrken som t.ex terapeuter, lärare och även bland chefer.

Jobbet 

Vi trivs inte i kontorslandskap där intrycken är många och våra sinnen lätt blir överväldigade. Vi behöver lugn och ro när vi jobbar och vi väljer gärna att jobba hemma. Vi har förmåga att känna och observera nyanser vilket kan innebära att vi kan ”tala till bönder på bönders vis och med de lärde på latin”.

Vi gillar inte kritik, vi skäms då

Vi försöker därför vara andra till lags och nedvärderar ofta våra egna åsikter.

Vi tar saker personligt

Vi får ofta höra att vi tar saker för personligt eller att vi är överkänsliga. Vi engagerar oss ofta totalt och om någon skämtar på vår bekostnad tar vi det inte alltid som ett skämt.

Vi tycker om djupa relationer

Om det är ytligt prat du söker så vi inte rätt för dig.

Vi bär på egen speciell gen (5-HTTLPR) som har en koppling till Serotonin, vi har en överlägsen perceptuell funktion (att ta emot och bearbeta). Genen finns där och det går inte att sluta vara känslig.

Hur gärna vi än skulle vilja kan vi inte sluta vara som vi är. Det går däremot att lära sig acceptera sin personlighet och därigenom sluta strida och kämpa inombords. Det gör livet enklare och mer harmoniskt. Våra hjärnor reagerar annorlunda än andras hjärnor. Empati-centrum och medvetande- centrum påverkas mycket mer av känslomässiga bilder.

Källa: Allt om Högkänslighet

lördag 12 maj 2018

Hälsofrihet - något även för Sverige

Författare Stefan Whilde.

"Vi svenskar släpar omkring på ett gammalt arv som i sig är ett ärr som då och då går upp och blöder och blir infekterat.

Och för varje gång som såret blir infekterat försöker samhället hämma infektionen. Det kan vara med hjälp av en politisk konflikt (så att vi tillfälligt glömmer bort såret), det kan vara banbrytande forskning som ger oss hopp för stunden, det kan vara skräckrubriker i orwellsk anda om en tidigare ofarlig sjukdom som ”plötsligt” visar sig vara jättefarlig (”Men lugn, gott folk, vi har ett nytt vaccin på gång!”) eller det kan vara en festlig tradition som likt ett plåster täcker över det fula ärret.

Arvet/ärret har sin grund i religionen, i kyrkan, men togs i slutet av 1800-talet över av den socialdemokratiska rörelsen. Det var då som August Palm höll ett brandtal om ”den vårdande staten”. Under statens beskyddande vingar skulle folket få kura.

Staten ger med ena handen (bidrag, mediciner, lösningar) och tar med den andra (höga skatter, sjukdomsdiagnoser, konflikter). Kyrkan hade, som redan nämnts, tidigare den rollen. ”Du står under Gud (staten), lägg din tillit inte till dig själv utan till Gud (Staten), Gud (staten) tar hand om dig men straffar dig också när så behövs.”

Eftersom nu staten ska vårda oss så framstår det svenska medicinska monopolet som ganska begripligt. Det fyller en funktion. Endast skolmedicinen får lindra sjukdomssymtom, endast läkemedelsindustrin får sälja ”läkemedel”. Går behandlingen fel kan vi skylla på läkaren (som i sin tur ofta men inte alltid skyddas av staten/systemet). Vi behöver inte ta något eget ansvar att tala om och skolmedicinen bidrar med att ”vetenskapligt” förklara att sjukdom handlar om kemiska processer som vi människor inte kan styra över. I det läget blir också sjukdomen i sig Gud/staten, eftersom vi måste underkasta oss den. Och vi måste underkasta oss skolmedicinens behandlingar. För vi har ingen egen makt.

I andra länder har människor däremot egen makt. I Tyskland, England, Indien, Frankrike har människor makt. Från och med 2017 har människor makt i Schweiz för då införlivas flera läkekonster – däribland homeopati, örtmedicin och kinesisk akupunktur – i det schweiziska försäkringssystemet. Schweiz inför HÄLSOFRIHET."

söndag 6 maj 2018

Det var inte meningen...

Visst är det en vanlig form av försök till ursäkt? "Det var inte meningen"

Ofta är saker vi gör och ord vi säger inte menade att såra så det är viktigt att tänka till innan man agerar på ett sätt som på något vis sårar.

"Det var inte meningen" blir som en bortförklaring av det oönskade beteendet inte en regelrätt ursäkt.

"Det var inte meningen att såra dig" – är en kommentar som vi skulle kasta i soptunnan tycker jag.

För att reparera bör inledningen vara: Jag ber om ursäkt för att jag...
och sedan ...jag förstår att jag...

Tänk på att inte säga "om jag" här för då visar det att du egentligen inte riktigt fattat att du faktiskt gjort illa. Då är ursäkten inget värd. Använd "för att jag".

På detta vis blir ursäkten en verklig ursäkt, vi står för att vi gjort fel och att vi visar att vi förstår hur det kändes hos den drabbade. Det är jätteviktigt att den sårade får upprättelse, att förövaren verkligen förstår vad han/hon gjort.

Så skrota "Det var inte meningen".

söndag 15 april 2018

Är svenskar fortfarande likgiltiga och bekväma?

Det svenska folklynnet/Bristen på psykologi av Gustav Sundbärg. (1911)

Sundbärg menar att vi svenskar älskar och intresserar oss för naturen/vetenskapen men inte för människor. Vi är sämst i världen på det och vi är också likgiltiga, vi bryr oss inte. Vi är inte intresserade av att studera och förstå människor. Vi gör en flyktig bedömning av människor, han är trevlig, hon är inte kul... oavsett vad personen är för en människa inombords. Vi gör bedömning efter deras ytliga beteende. 

Han kanske är trevlig (behaglig) för att han är ute efter något, hon kanske är otrevlig (obehaglig) för att någon precis gjort henne illa men vi engagerar oss inte så mycket så att vi nystar reda på orsaker. Vi söker oss till de trevliga och undviker de otrevliga. Vi reflekterar inte utan gör en snabb bedömning, även av oss själva. Vi är livrädda för att förstå oss själva så vi flyr helst bort från de tankarna.

Svenskar söker sällskap för att roa sig, inte för att skapa djupare relationer, vi är kompisar, bekanta men inte så bra vänner. Det blir en underlig stelhet och hårdhet i det dagliga umgänget. Alla människor har något att lära andra oavsett bakgrund och klass.

Om vi i ett samtal med flera försöker att ingående analysera en persons karaktär, en som alla i sällskapet känner, leta fram goda och svaga sidor och söka förklaringar till varför de finns - då blir det tyst. Sedan byter någon samtalsämne. Svensken vill prata om händelser och dricka punsch (alkohol). Dansken däremot vill prata om problemlösning. Dansken funderar och reflekterar för att förstå, det gör inte svensken. 


Sundbärg menar att svensken inte är så bra på att reflektera och analysera, vi vill göra saker istället. Men för den svensk som faktiskt tar sig tid att bli djupsinnig kan de ge ett mycket gott resultat, svenskar är begåvade tänkare som kan komma fram till stora ting och slutsatser.

Eftersom vi inte är bra på psykologi är vi oförberedda på oförskämdheter, om vi hamnar i en ovanlig och oväntad situation – människa mot människa, blir vi förvirrade. Förr gav vi de oförskämda en smäll men idag får vi inte slåss.  

Varför är det så här? 

Sundbärg menar att det beror på lättja. Vi har levt i fred, haft det gott, varit fria och vi har en fin natur - vi är alltså bortskämda. Folk i de länder som haft det svårt blir mer intresserade av det som finns i det inre, inom människan som tankar, känslor, kunskaper, erfarenheter...

Gemytlighet är en ovanlig egenskap hos svenskar. 

Gemytlig, det är väl en fin egenskap. Ska vi försöka bli lite mer gemytliga och mer intresserade av de människor vi möter?




fredag 30 mars 2018

En av fördelarna med Bokstavskombinationer

Vi anpassar våra svar efter personen framför oss, är hen rik, fattig, outbildad, klok...? Vi anpassar svaren för vi vill vara attraktiva, accepterade, för att se bra ut, för att bli sedda och för att behålla lugnet.

Jag hörde en intervju på radion om hur it-företag i USA börjat anställa personer med bokstavskombinationer. Det berättades att dessa personer ofta har personligheter som är perfekta för vissa arbetsuppgifter. De är bra på att fokusera och det som var extra intressant – de sa som det var, sa vad de tänkte utan att dölja eller försöka ställa sig in. De anpassade inte sina svar till den personen de hade framför sig. Tydligen hade just detta bidragit till en öppnare dialog även hos de andra anställda.

Det slog mig att det vore befriande om vi alla kunde vara lite mer raka och tydliga men naturligtvis på ett vänligt sätt.

Hur ofta händer det inte att vi blir trötta på andra, irriterar oss på otrevliga människor, självupptagna människor, kalla människor...? Men säger vi något? Oftast inte. Mycket förblir outsagt vilket förvillar,  döljer och skapar avstånd.

Kanske är den jobbige omedvetnen om att hen retar andra, att hen är osocial etc.

Kanske skulle de bli glada om de fick veta. De skulle få en möjlighet att testa nya sätt att kommunicera på. Kanske skulle de bli glada när de ser att de kan göra andra glada, att de får ett fint utbyte, att de blir populära och får fina samtal med andra.

Men det är svårt att vara rak, även om man gör det på ett vänligt sätt är risken stor att svaret blir en attack eller ett försvar och så förvärrar man relationen trots att intentionen var den motsatta.

För att kunna vara rak behöver mottagaren ha en god portion självkänsla och oftast är den kombinationen sällsynt – god självkänsla och otrevliga, självupptagna eller kalla människor.

Jag hamnade nog i en återvändsgränd här. Insikten slår mig som så många gånger förr – Om vi ska få en god värld behöver alla jobba upp sin självkänsla. Den dagen alla är där – då är vi i mål.

Inslag sverigesradio.se

lördag 24 mars 2018

Vad påverkar vår hälsa?

Alla system i kroppen påverkar varandra, alla celler arbetar hela tiden. Varje sekund händer saker i kroppen, där är aldrig lugnt. Därför kan vi alltid påverka vad som händer i kroppen.

Allt vi äter, dricker, andas in, tänker, säger, känner och det som vi för in i kroppen påverkar celler och därmed vår hälsa.

Kroppen har cirka tvåhundra olika celltyper. Cellen är kroppens minsta beståndsdel. Uppskattningsvis finns 60 biljoner celler i kroppen och alla jobbar varje sekund med att hålla kroppsmaskineriet igång, de hanterar hot, de läker, de kämpar för att kroppen ska fungera som den ska.

En cell består av vatten, proteiner, fett, salter, socker och arvsmassa.

Celler bildar vävnad som blir till enheter och organ som bildar organsystem som t.ex. rörelseapparaten - cirkulationsapparaten - andningsapparaten m.m.



Vad händer när cellerna skadas av allt vi äter, dricker, andas in, tänker, säger och känner. Jo, de jobbar och försöker skydda kroppen och läka kroppen men de kan inte jobba som de ska hur länge som helst och när de inte kan reparera mer kommer sjukdomar på ett eller annat sätt.

Jag stötte på en ear-rape-are igår igen och kunde inte låta bli att fnissa åt eländet

På systembolaget står hon, den notoriska ear-rape-aren. Jag vet vem hon är, så jag håller mig borta men kvinnan hon fått i sina klor var fast. Jag såg hur den ofrivillige lyssnaren skruvade på sig och ville bort men hon var ändå vänlig nog att stå kvar, trots sitt lidande.

Vad som är konstigt med ear-rape-are är att de inte ser att den de haffat inte vill lyssna, inte orkar höra mer. De är antagligen så långt inne i sig själva att världen utanför inte finns om de inte hittar ett par öron att bomba. Hur självisk kan man vara?

Den drabbade började så smått att röra sig framåt men tro inte att de hjälpte, ear-rape-aren följde ivrigt med, varje steg. Lyssnaren kom inte undan.



Jag tycker verkligen synd om kvinnan som tvingades lyssna på de långa harangerna av ord och jag vet hur svårt det är att tvinga in några egna ord i svadan av tusentals ord. Ord som det ändå inte lyssnas på.

Jag led med dig.

Vad kan man göra? Antingen säga åt ear-rape-aren att man inte är intresserad eller så får man hålla sig borta. Jag brukar göra det senare.

lördag 10 mars 2018

Dagens expriment - tvätta håret med ägg...

Jag har sedan två år tillbaka gjort mitt eget schampo men idag tar jag ett steg till. Jag återkommer med en bild på resultatet när håret torkat.

Jag har nu tvättat håret med
1 ägg
1 tsk honung (för blondering)
1/2 tsk bikarbonat
1 msk äppelcidervinäger









tisdag 27 februari 2018

Vem är den största miljöboven?

Från studien ’Environmental Impact Assessment of Household Consumption’ av Diana Ivanova vid Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet.

De riktiga skurkarna är varken multinationella företag eller hänsynslösa regeringar, utan vi alla, konsumenterna och värst är de som har gott om pengar.

Studien finner att hushållssektorn står för
65 procent av alla koldioxidutsläpp
70 procent av all landanvändning
51 procent av materialförbrukning och
81 procent av vattenförbrukning.

Detta sker genom produkter vi konsumerar. Vi drar oss t.ex. inte för att konsumera varor som kommit hit med miljövidriga transporter från andra sidan världen.  Vi blundar och vill inte förändra våra vanor.

Vi gillar att det är billigt, det vi tycker är gott etc. oavsett hur mycket eländen varan skapat på vägen till just dig. Exemplen är många, här är några.

Vet du hur mycket fartyg påverkar miljön? Fartyg förorenar lika mycket som sjätte värsta utsläpparlandet i världen.










Om alla skulle sluta äta kött skulle utsläppet av växthusgaser minska och resursslöseriet. Att odla spannmål, grönsaker eller frukt med hjälp av konstgödsel, som framställs av fossil energi, för att djuren ska få mat och bli slaktfärdiga, det är inte rätt för miljön.

Allt det bidrar till en stor klimatpåverkan och är inte hållbart.

Mat  - det äts mycket kött, mjölkprodukter och processad mat – alla dessa kräver stora resurser från land och vatten.

Vi reser mer och mer med flygplan – De uppskattade utsläppen för internationella flygresor (ca 11 miljoner ton koldioxidekvivalenter) motsvarar utsläppen från all bilkörning i Sverige år 2014.







När man granskar vem som använder en produkt i sista ledet är det alltså tydligt att det är konsumenter, deras vanor  och den efterfrågan de skapar som har störst inverkan på miljön.

Mandelmann är en föregångare på många sätt.


lördag 17 februari 2018

Säger du jag, mig, mitt eller min i varje mening?

När jag skrev boken Sommaren 2124 skapade jag en karaktär med en speciell, levande person som råmall - en person som alltid pratade om sig själv och om vad hon tyckte och tänkte.

För att nå dit skev jag först dialogerna som vanligt sedan gick jag tillbaka och skrev om varje mening för att få in ett jag eller mig i varje.

Under tiden jag ändrade blev jag förundrad över vilken hemsk människa det blev. Jag till och med skrattade högt åt eländet.

Här är en av dialogerna, vad tycker ni? Verkar Solia trevlig? Känner du igen någon? Dig själv eller någon annan?

Jag kom in på jobbet och stannade för identifiering vid ögonskanningen. ”Välkommen till Landsledningen Vanna Johnsdotter, klockan är nio och trettiosju”. Displayen visade två, gulmarkerade, inplanerade möten idag – om man var försenad var de röda. Mitt kontor låg ganska långt bort, idag kändes det längre än vanligt men jag struntade i svävarbräda - inte läge för den idag. Jag suckade. Efter den långa promenaden mötte jag Solia, min sekreterare.

Men Gud, Vanna. Vad har hänt? utbrast hon och tittade bestört på mig. Dina ben är ju alldeles blodiga och vilken bula du har i pannan.
Jag snubblade på tröskeln när jag gick av Aerobusen och ramlade ner på perrongen. En man…
Ja, det hände nästan mig också idag. Jag skulle kliva på och jag snubblade så en man som stod innanför fick fånga upp mig, sa hon och orden smattrade snabbt. Jag blev så rädd, jag förstår inte vad de har gjort med vagnarna. Jag kunde ju slått ihjäl mig. Som tur var fanns en karl precis nära mig som hjälpte mig till en plats. Han var så snäll mot mig. Jag slog mig förstås inte lika mycket som du men jag har fortfarande ont i tån som jag slog i. Titta, krävde hon och tog av sig skon för att visade sina röda tå.
Jag tittade men orkade inte kommentera hennes egomalande nu. Besöksstolen i den långa korridoren lockade, jag sjönk ner för att vila en stund. Solias tjattrande gjorde mig både trött och irriterad. I vareviga mening använde hon jag eller mig, eller båda. Ofta orkade jag bara inte lyssna. Vem som var i överdrivet fokus i hennes liv gick inte att ta miste på. Jag tittade på mina knän och kände på pannan, fingrarna blev röda av blod. Solia stod kvar bredvid mig och kanske förstod hon för en gångs skull att det var smartast att vara tyst. Eter en stund reste jag mig för att gå till toaletten, såren behövde göras rent.
Ska jag hjälpa dig? sa Solia smått beskyddande.
Gör som du vill men jag klarar mig, det är bara skrapsår. Helst ville jag bara få lugn och ro.
Kom med mig. Hon tog mig resolut i armen. Jag ska hjälpa dig att tvätta rent såren, så får du berätta för mig vad som hände. Jag måste få höra.
Vi gick in på damtoaletten, förbandslådan på väggen hängde snett eftersom ett fäste var trasigt. Jag öppnade den försiktigt.
Nej, sätt dig, beordrade Solia, jag tar det.
Jag suckade och satte mig på pallen vid väggen. Trots allt vore det skönt att bli lite omhändertagen. Solia tog fram Calendula och gjorde rent såren på händerna med lite väl våldsam hand. Det gjorde ont, jag kved.
Du måste berätta för mig nu. Berätta allt, för mig. Jag vill veta. Hon knuffade mig på armen. Nå? Du sa något om en man. Säg, lockade hon och som alltid var hennes ögon obehagligt krävande för att få kontakt med mina, samtidigt som hon log.
När Aerobusen stannade i Hjo steg en man på.  
Vet du, jag träffade också en man igår på Rödesunds livs, han var så jäkla snygg. Undrar vem det är? tänkte jag. Jag har aldrig sett honom förut.

Okej, då pratar vi om dig. Jag suckade och Solia tittade upp på mig med sina stora, översminkade ögon. Hennes blick ändrades.
Nej, nu ska inte jag prata, fortsätt nu, berätta för mig, lockade hon återigen.
Han ramlade också, han snubblade precis som jag när han gick på. Det var riktigt komiskt faktiskt, en stor karl som ramlar pladask och blir liggande raklång på golvet. Jag log över minnesbilden.
Vad konstigt egentligen, att både du och jag ramlade? fnissade hon men viftade åt mig att fortsätta.
Sen pratade vi lite, han var trevlig. Jag har sett honom på Aerobusen förut.
Jag tycker han verkar mesig. En trevlig karl som snubblar, hur manligt är det? Tacka vet jag en man som kan starta en motorsåg samtidigt som han håller den i handen. Det tycker jag är sexigt.
Hon övergick till att ta hand om mina knän.
Jag valde att vara tyst och jag ville ha tankarna för mig själv om det som hänt men jag blev naturligtvis avbruten.
Nej, nu vill jag veta mer. Fortsätt, tjatade Solia med sitt stora leende och sina krävande ögon. Hon fäste stora plåster på mina knän.
Jag fortsatte men höll det kort. Jag ville vara ensam.
Det var inget märkvärdigt. Han sa inte så mycket, han presenterade sig, vi pratade om att läsa och sen var jag framme, ungefär så. När det var dags att gå av snubblade jag som sagt, då hoppade han också av och hjälpte mig.
Vet jag vem det är? Stötte han på dig? Solia sökte intensivt min blick och tittade på mig med höjda ögonbryn.
När jag inte reagerade, knuffade hon mig i sidan.
– Du, jag vill veta, kom igen nu. Jag tycker du har varit ensam, alldeles för länge. Jag skulle inte missa en sån chans.
Ha inte så bråttom, var sak har sin tid, förmanade jag och orken tog slut eftersom hon klev över en av mina gränser.
Hon kom för nära och var alldeles för pratsam för att jag skulle känna mig bekväm.
- Han heter Tomi tror jag och steg på Aerobusen vid Paradiset. Du får ursäkta men jag vill inte prata mer om det.
Solia suckade och plockade undan.

Usch, jag är mycket mer romantisk än du, klagade hon, men jag tror att du är intresserad av honom i alla fall men visst, jag ska inte tjata. Jag kommer att få rätt, det vet jag...